– Min dragning till Kina består i kontrasterna och alla paradoxer, säger den forne lundastudenten Jens Kolhammar. Hans förkärlek till landet kom när han genom sociologiska institutionen fick ett stipendium för att skriva uppsats i Shanghai.

Naturvetenskap blev samhällsvetenskap

Om vi backar tillbaka bandet några steg, så var det för några år sedan inte givet att Jens skulle intressera sig varken för Kina eller samhällsvetenskapliga ämnen. Han pluggade natur på gymnasiet, och hade tankar på att bli civilingenjör. Efter ett par sabbatsår så bestämde han sig för att istället läsa utvecklingsstudier i Lund, och senare blev det även sociologi.

– Att läsa utvecklingsstudier var intressant, men sociologi valde jag för att jag genom detta ämne kände att jag fick ett större perspektiv. Även om detta senare blev mitt huvudämne, tycker jag att sociologins bredd gör att man får en typ av kompletterande kunskap, ett helhetsperspektiv.
 

Stipendier öppnade vägen

Jens pratar gärna om stipendiet han fick för att åka och skriva sin uppsats i sociologi i Shanghai.

– Det var utan tvekan det bästa som hände under studietiden, verkligen en jättehäftig upplevelse, tycker Jens.

Underlaget till sin uppsats fick han genom att intervjua studenter som var medlemmar i kommunistpartiet om hur de såg på partiet.

– Jag tyckte att denna frågeställning var intressant eftersom det kinesiska samhället idag är långt ifrån kommunistiskt.

Vistelsen i Shanghai gav mersmak, och Jens sökte genom utvecklingsstudierna ytterligare ett stipendium, som han fick. Denna gång skrev han uppsats om byval i Kina, därefter stannade han kvar för att plugga kinesiska i ett år.

– Jag fick nytta av den uppsats jag skrivit om byval, då jag använde den som referensmaterial när jag ansökte om praktikplats på människorättsorganisationen Carter Center i USA.
Tiden där var både spännande och lärorik. Det kändes nästan som jag arbetade som journalist då min primära uppgift var att skriva artiklar till centrets webbsida om kinesisk politik!
 

Från Atlanta till Peking

Efter ett halvår på Carter Center ansökte Jens om att få praktisera på svenska ambassaden i Peking. Även denna ansökan fick positivt gehör och idag arbetar Jens på press-, informations- och kulturavdelningen på svenska ambassaden i Peking. Om exempelvis en svensk utställning kommer till Kina, är det upp till avdelningen där Jens sitter att hitta en lämplig samarbetspartner.

– Och om en svensk politiker kommer hit, jobbar vi med att få denna person intervjuad av kinesisk press under besöket.

Jens sysslar också med utbildningsfrågor och att informera via webben.

– Det är verkligen ett spännande jobb för det är så omväxlande. Då Kina är ett land i ständig rörelse, känns det på något vis som om man sitter i hetluften, även om man inte själv är direkt inblandad.

Studier förhöjer kompetensen

Att ha pluggat i Lund tycker Jens har varit en övervägande positiv upplevelse.

– Det roligaste med universitetsstudierna tyckte jag var seminarierna, där man tilläts diskutera och debattera mycket, säger han.

Den kunskap och det tankesätt han har fått genom studierna ser Jens som tillgång i sin yrkesroll.

– Jag skulle säga att man ser saker från fler vinklar, man blir mer ifrågasättande. Generellt reflekterar man mer och det är lättare att kritisera invanda mönster.
 

Forskardrömmar

Vad framtiden bär med sig är ingen självklarhet för Jens.

– Min filosofi är att inte tänka för mycket på vad som är rätt eller att överanalysera. Jag går helt enkelt på det som känns bra och verkar spännande för stunden. Men jag stannar nog i Kina i några år till. Kanske kommer jag att forska om något kinesiskt samhällsfenomen längre fram, avslutar Jens.